2012.

Det värsta året i mitt liv.
Jag vill passa på att tacka alla dem som på olika sätt ställt upp för mig detta året.
Min lilla familj, Ricke, Mattis och Lovis.
Släkten och mina fantastiska vänner! Ingen nämnd och ingen glömd. Ni betyder mer än vad jag kan säga i ord.....
Viktoriabrudarna - vilket otroligt stöd ni har varit för mig. Tack snälla. Vet inte riktigt hur jag ska kunna ”ge tillbaka” till er allihopa.

Tack för att Du är mig så nära
Jag kan känna Din arm om min rygg
Din hand i min
Din tanke vid min egen
Dina känslor utanpå mina
Tack för att just Du finns i mitt liv

Januari:
Lyckligt ovetande om allt som komma skall. Trygg och odödlig.

Februari:
Fick min diagnos. Opererades och gjorde diverse andra mindre sköna undersökningar.

Mars:
Påbörjar min cellgiftsbehandling.

April:
Tappar mitt hår.

Maj:
Katastrof-dåligt immunförsvar.

Juni:
Lövmarknad, midsommar och diverse andra roligheter.

Juli:
Får min sista cellgiftsbehandling.

Augusti:
Känner livet i mig igen.

September:
Flyttar från huset och in till stan.

Oktober:
Börjar jobba igen efter 8 månader.

November:
Fyller 40 år.

December:
Börjar så sakta planera för min framtid igen. Fortfarande är katastrofläget på större delen av dagen men jag släpper garden ibland och det är helt underbart.


2013, låt det bli ett bra år. Det är allt jag önskar just nu.....