Tungt besked idag.

Svärmors lungcancer har börjat växa igen. Lilla svärmor var såååå ledsen, ska jag dö nu..... frågade hon. Och där satt jag på sjukhuset, i Babs rum,  såg läkarna i ögonen som inte svarade på just den frågan. Den klumpen och den ångesten jag kände i magen då är svår att förklara. Hur kändes det då inte inuti min lilla svärmor? 

Nu får vi alla anhöriga hjälpas åt att stötta, trösta och bara finnas. Hoppas och tro att strålningen ska kunna göra så tumören somnar om en vända till.

Lyssna men samtidigt inte trösta för mycket och säga meningslösa klyschor som "det kommer att ordna sig" utan låta lilla svärmors känslor tas på allvar. 

Tuff höst.

Börja aldrig aldrig aldrig att röka.....