Känner jag mig låg. Jag vet inte varför jag inte kan vara lika tuff och modig som alla andra tjejer jag pratat med som gjort samma operation som jag ska göra. Det är inte smärtan som skrämmer mig. Inte heller hur resultatet ska bli. Utan det är själva sövnings-momentet som ger mig svår ångest. Jag drömmer om det om nätterna. Att jag är rädd och panikslagen. Precis som jag var inför min senaste operation. Då sövdes jag med tårarna rinnande ner för kinderna, händer som skakade och en stor klump i magen.
Lite rädd är jag också för att nått ska gå snett. Trots att jag litar 100 % på de två doktorer som ska operera mig. När blev jag en sån här egentligen?? Förr var jag ju så tuff. Var finns den Cilla jag var då.... Kan jag hitta henne igen tro.....

<3
SvaraRadera<3
RaderaVid stora kriser i ens liv fortsätter ofta inte livet som "vanligt" utan något nytt födds istället. Du är så modig Cilla!
SvaraRaderaTack Carmen för pepp och för att du tycker jag är modig. Själv känner jag mig långt ifrån modig :-)
RaderaÄlskade vän, man måste inte alltid vara modig och alla har vi rädsla för något. Jag tycker du är modig som trots din rädsla ge dig på op för att du vågar förändra.
SvaraRaderaTack snälla för din kommentar! Ja, det är hög tid för förändring. Ett steg i rätt riktning mot mitt nya friska liv!
Radera