Operationen.

Är nu avklarad!! Yes yes yes I did it!!!
Men fy sören en sån pers detta var. Näst efter cellgifter är detta det värsta tänkbara i misshandel av kroppen jag varit med om. Och då har jag ändå fött två barn :-)
Då jag inte har någon bröstvävnad kvar har de fått lägga inplantatet direkt mot revbenet med bröstmusklen ovanför. Tydligen är det därför det gör så fruktansvärt ont.

Gittan körde ner mig i måndags. Jag var så uppjagad och smått panikslagen inför denna operation så det var skönt att ha någon att bubbla med både i bilen och på sjukhuset mellan provtagningar och annat olustigt.
Som jag grät när de rullade in mig i operationsrummet. Dessa flashbacks jag hade från i fjol önskar jag inte min värsta fiende. Fast jag vill tillägga att jag hade fullt förtroende för de två doktorer som opererade mig och alla andra närvarande som höll koll på mitt välbefinnande. Tummen upp för Karlshamns lasarett och all personal!

Natten som kom efter operationen var överjeflig. Jag hade så ont så jag trodde jag skulle bli tokig. Kl fyra på natten fick jag be om mer smärtlindring och fick då en spruta morfin. Ojojoj så jag svävade iväg där en stund!

Dum som jag är skrev jag ut mig själv dan efter för jag längtade hem till min familj. Det skulle jag inte ha gjort. Smärtlindringen jag fick med mig hem tålde jag inte utan kräktes upp den gång på gång. Så jag har fått klara mig på alvedon. Smärtan var så fruktansvärd. Den gjorde mig alldeles vimmelkantig och ibland såg jag i syne. Jag var liksom fast i sängen. Tog mig varken upp eller ner i den själv. Kunde knappt torka mig efter jag varit på toa!!! Blä!
Efter ett par dagar i sängen så är jag nu på benen igen och jag blir bättre för var dag som går.

Resultatet är väl sisådär tycker jag. Är väl inte helt nöjd. Tycker det ser knöligt och ojämnt ut. Men som de sa doktorerna "vi kan aldrig återställa det som sjukdomen tog ifrån dig" och det visste jag ju. Men det har ju inte hindrat någon från att drömma :-)

Innan hade jag en 80B, efter operationen är jag nu en 75A.

På väg till Karlshamn tillsammans med...

.... Gittan som underhöll mig i bilen.

Vi såg till att uppdatera oss i senaste skvallret.

Sen var det dax att koppla på droppet.

Natten efter op, sov inte en blund.

Här har jag just fått morfin och svävar.

Hemma är trygghet!

Här försöker jag visa att jag har klyfta igen, syns knappt.

Britt skämde bort mig med goa bullar.

Ricke har tagit hand om mig hela veckan.

Men den sån utsikt glömmer man att man har ont.

Skål, nu kan det bara bli bättre!