Tjuvstartat firandet av Lovis.

På måndag fyller min godbit hela 13 år och blir tonåring på riktigt. Älskar denna lilla unge mer än livet trots att hon driver mig till vansinne emellanåt :-)

Kalaset var perfekt tyckte Lovis, hon hade bakat en egen jordgubbstårta med 13 ljus i, enligt eget önskemål. Hon fick presenter som hon verkligen önskat sig! Såsom presentkort på Bikbok, Glossybox och nya Bieber-parfymen.

Mitt i allt firande måste jag ändå erkänna en viss ledsamhet. Runt bordet fattas många. Förutom min lilla pappa så är det endast Rickes bröder med respekive som sitter där. Ingen från min sida. Min släkt består just nu av min pappa, och min syster med familj. Säkert inget som Lovis tänker på. Hon frågar ju visserligen konstant efter sina stora kusiner och när vi ska träffa dem :-)
"När kommer Jasmine o Timmie?" "När ska vi till Jasmine o Timmie?" "När kommer Jasmine o Timmie?" "När ska vi till Jasmine o Timmie?" Synd att de bor så långt bort och att veckorna går i en rasande fart.

Kan känna att jag saknar känslan av att vara många! En riktigt stoooor, udda, dysfunktionell familj är vad jag längtar efter!!! Kanske blir det mer påtagligt när folk dör.... Jag som skulle ha MINST 4 barn, som jag ångrar det nu.

En liten ny bebis är på väg in i vår lilla klan. Jessica och Marcus ska bli föräldrar i maj! Kan knappt hia mig! Som jag längtar efter denna lilla hen.