Babs 63 år.

Igår skulle min svärmor och vän fyllt 63 år. Det är ofattbart att hon inte finns längre. Min varma, omtänksamma, trygga, knasiga svärmor. F-n! Det är åt h-lvete så orättvist att både Ricke och jag ska förlora våra mammor i allt för tidig ålder, och till en hemsk hemsk sjukdom som lungcancer är. Det går bara inte att föreställa sig det lidande som dessa båda kvinnor måst utstå.
Igår kväll körde vi runt minneslunden och Ricke tände ett ljus för sin lilla mamma. Babs påstod nämligen att hon skulle flyga omkring där och titta ner på oss när vi tände ljus och kom med blommor.
Det är tomt i vardagen utan Babs. Ingen att ringa varje dag om ingenting. Så som man gör med mammor. Pappor ringer man om man vill nått speciellt. Det är bara så det är. Det är åt h-lvete att barnen "bara" har sin morfar kvar. Han har ett stort tomrum att fylla....