Jag har varit dålig på att uppdatera bloggen här nu under ett par veckor. Trist tycker jag då jag försöker skriva och dokumentera livet i vår lilla familj för barnens skull. De läser bloggen och tittar på alla bilderna med stort nöje. Från början var den tänkt att handla om min cancerresa för att senare övergå till en blogg om mitt fortsatta liv som "frisk" från cancer. Där cancern helt enkelt inte skulle få ta så stor plats. Tji-fick-jag kan man säga. Jag är så fruktansvärt rädd för att drabbas igen så spöket sitter liksom konstant på min axel och ropar till mig att känna efter knölar och annat ont. Och knölar har jag gott om på kroppen tyvärr. Troligtvis är inte en endaste en av dem cancer men tror ni min hjärna fattar detta? Knappast.
För mig har det tagit hårt på själen att brottas med min egen dödlighet. Framförallt när så mycket runt omkring bara skrapar på ytan. Det kommer bättre dagar, det vet jag, även om den dagen kanske inte är just idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar