Bättre och bättre.

Det är så skönt att tiden går. Jag blir bättre och bättre för varje dag. Fortfarande biter sig illamåendet fast och jag är mycket tröttare än tidigare. Att sen inte ångesttankarna och all sjukdomsrädsla riktigt vill lämna mig i fred är också otroligt jobbigt. MEN jag känner för var dag mer och mer livsglädje, mindre och mindre av sjukdomen. Och det gör mig så glad! Ricke är ju dessutom hemma om dagarna och piggar upp min tillvaro. Varje dag stiger han upp före mig och cyklar till Zäta och handlar frallor eller surdegsbröd. Väl hemma brygger han kaffe och pysslar i köket. Såååå mysigt att vakna till detta pyssel. Att någon fixar för mig och ser till så min morgon blir toppen. 

Han är så fin min Ricke....