Hata hata hata Cancer.

Jag kom just hem ifrån sjukhuset efter att ha hälsat på Babs. F-n vad jag hatar fuckinghelvetescancer!!!! Ge f-n i min lilla svärmor! Det finns inte en endaste gnutta ont i den kvinnan.

Just nu är det riktigt riktigt illa. På bara ett par dagar, efter ganska så bra besked av läkarna förra tisdagen, tappade Barbro förmågan att stödja på sina ben och kraften i sina armar. Hon har fruktansvärt ont i sin lilla kropp då hon ska ta sig från rullstolen till sängen. För att inte tala om hur hon mår rent psykiskt. Det räcker nu säger hon varje gång vi ses. Cilla jag vill inte leva längre. I kväll när vi lämnade henne där på sjukhuset låg hon där i sängen som en liten fågelunge. Åhhh så jag önskar jag kunde göra nått, bara minsta lilla! Ta bort det onda. Ta bort hennes ångest. Trolla!!! Magi!!! Vad som helst bara inte denna tortyr.

I morgon blir det vårdplanerings-möte med sjuksköterskorna och kommunen. Palliativ vård i hemmet. Alla tänkbara hjälpmedel ska fixas så Barbro kan få komma hem till sitt fina hus och sin man, kunna  njuta av kanske lite vin, god mat och sina små barnbarn.....

Gode gud låt inte det bli långdraget.