Små mirakel.

Tänkte uppdatera bloggen med lite info om min fina svärmor. Hon fick sin sista cellgiftsbehandling med Taxotere för ca tre veckor sedan. Jag var då med henne på sjukhuset och hon var så glad att denna pärs var över. Hon hoppades att den skulle ta död på alla levande cancerceller.
När vi åkte hem i bilen pratade hon om den där vinaren som stod på kylning som hon och Roffe skulle öppna så fort hon piggnat på sig efter behandlingen. Dagarna gick och Babs blev bara sämre och sämre. Till slut varken åt eller drack hon, låg i sängen dygnet runt, blandade ihop sina piller och sluddrade i talet. Jag fick ringa sjukhuset och Babs fick komma till akuten. Väl där vägde hon bara 46 kg och såg döds-sjuk ut. Hon fick även information om att hon hade metastaser i ryggen. När jag kom fram till sjukhuset hade lilla Babs nästan gett upp. Hon pratade om sin begravning och om hur framtiden skulle bli utan henne.... Fy för CANCER-Helvetet!!!! Vad säger man till någon i sådana här lägen??

Efter ett par timmar kom hon sen upp på lungavdelningen och vi fick träffa doktorn. Då visar det sig att hon inte alls har metastaser i hela ryggen utan "bara" en liten metastas vid nackkotan. De har också röntgat hennes hjärna för att utesluta hjärnmetastaser och idag kom beskedet, inga synliga metastaser på hjärnan!!! Tjihoooo!!!!
Nu är kämparglöden tillbaka hos Babs, hon har fått livslusten tillbaka och har börjat äta näringsrik mat. Hon har gått upp ifrån 46 till 49 kg.
På fredag kommer hon hem från sjukhuset och då ska vinaren öppnas!!!! Man får fira de små miraklen när de stora uteblir...