Då var det gjort! Dos sex är i kroppen. Nu väntar en vecka med extrem trötthet, spyor, ingen mat och huvudvärk. Men jag tror nog att jag ska stå ut med detta :-) För varje dag som går blir jag ju bättre och bättre för att aldrig mer behöva ta en ny dos. Denna gången känns det meningsfullt att tiden går. Innan har man ju hela tiden vetat att det börjar om och om igen var tredje vecka. Nu är det liksom slut på riktigt, från och med nu blir allting bara bättre och bättre.
Börjar morgonen med
en illamåendetablett.
I bilen på sjukhusparkeringen.
Önskar där och då att jag kunde
spola fram tiden ett par dagar.
Sista gången jag knatar
upp till den här vyn,
i allafall för att ta cellgifter :-)
Väntrummet på Onkologen.
Här har man suttit såååå
många gånger och väntat.
I väntan på min tur.
Tavla i väntrummet som
jag läst många många gånger.
Armen utan picc-line!
Ser för bedrövlig ut, men åhhh
så mycket kärlek den delen
av min kropp ska få nu.
Rent vatten och dyra krämer!
I did it!
På väg hem.
Fina Ricke hade köpt mig
en vacker firar-blomma!
Värsta kramen fick jag med
när jag kom hem!
Med ett fint kort i.
Jag blev såååå glad!
Högsta vinsten! Ja så känns det!
Nu är du i mål vännen och lycka till nu !
SvaraRadera