Mot sjukhuset.

Så blev det då att jag fick gå den här gatan fram i alla fall idag.

Direkt jag ser vyn slår illamåendet mot mig som en bomb. Hade svårt att hålla tillbaka och fick nästan blunda då jag passerade den här skylten

Men jag skulle inte dit idag, tjihooooo, jag bara vandrade rätt förbi för att förhoppningsvis aldrig mer behöva besöka det stället.

Idag skulle jag istället hit för lite terapi. Malde på om all sjukdomsskit, saknaden av mitt bröst, sömnsvårigheterna, ångesten,  rädslan över att vara utskriven hos onkologen mm mm. Blev till slut så trött på mig själv så jag blev helt tyst en lång stund.....:-)