1 februari 2012

Mammografi.

Så kom då dagen då jag skulle göra om mammografin. Jag åker till jobbet som vanligt på morgonen. Loggar in och börjar arbeta. Jag har mat med mig som jag ställer i mitt skåp. Kl 9.30 gör jag mig redo reser mig upp och säger hejdå till kollegorna. Samma läkare som undersökte mig i oktober tar emot mig och skojar en stund om att det inte var längesedan vi sågs och att jag måste släppa tankarna på cancer. "Du har vattenfyllda cystor i brösten Cilla, helt ofarligt, du måste lära dig leva med detta"! Okej säger jag och känner mig lite dum. Så var det dax, fram med ultraljudet och så undersöker hon. Det blir knäpp tyst. Väldigt länge. Redan då vet jag och tårarna börjar rinna.....
Läkaren säger att vi måste ta prov på knölen och just då är jag som i en annan värld, helt avtrubbad, tårarna rinner och rinner....
Tre prover tar hon i bröstet med en stor nål, det gör vansinnigt ont samtidigt som jag känner mig helt bortdomnad. Händer detta mig, allt känns helt overkligt. Hon lovar att skynda på provsvaren så gott hon kan, hon känner min oro. Jag får en kram och sedan går jag därifrån. Redan då vet jag. Ringer Ricke och säger att jag åker hem. Ringer jobbet och sjukskriver mig.
Sätter mig i soffan hemma och tårarna bara rinner och rinner. Kl 16 ringer de ifrån min vårdcentral. "Cilla proverna är klara och din läkare vill träffa dig imorgon kl 15.30, ta någon med dig"