Utanför världen.
Jag har kännt mig så utanför allting ett par dagar nu.
All ens vardag bara försvann, poff borta. Jag har suttit och stirrat rakt in i brasan här hemma med hemsk dödsångest i över en vecka nu.
Imorgon ska jag äntligen få besked på vilken behandling jag ska få. Äntligen!
Tycker så hemskt synd om min familj med som måste gå igenom detta tillsammans med en och vara starka. Mattis har tagit det jättejobbigt och messar mig hela tiden när han inte är hemma. Lovis har nog inte riktigt fattat vad det är som hänt tror jag. Dock får hon bra stöttning av skolan med kurator och så. (Behöver jag oxå tror jag) Sitter ju bara och stirrar, hittar inte glädjen i livet längre. Tar mig inte för någonting. Vill inte träffa folk ingenting och det är INTE likt mig alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar