Bloggen.

Ricke var på mig länge om att jag skulle starta en blogg och skriva om min sjukdomstid. Mest för barnen men också för att det var ett bra sätt att uppdatera vännerna om hur jag mår så man slipper dra statusen varje gång man pratar i telefon/nätet eller träffas. Jag var då i början väldigt kritisk till detta och ville verkligen INTE ha en cancerblogg. Då var jag ju 100% övertygad om att sjukdommen till slut skulle ta mitt liv och ville inte ha en blogg där någon annan fick gå in och skriva sista inlägget....
När jag sedan sansat mig något och fått mer insikt om min sjukdom smög sig tanken om blogg allt närmre. Ibland i mina ljusa stunder tar jag till mig att jag ska nog inte ska dö av min bröstcancer. I alla fall inte ännu på ett bra tag. Jag ville kunna se tillbaka, minnas. Kanske framöver även stötta andra i samma situation och som sagt kunna visa mina barn längre fram i livet vad som faktiskt hände där våren/sommaren 2012.

(Mina inlägg före den 8 april är baserade på mail och sms som jag skickat till nära vänner och andra bröstcancerdrabbade)

Läste grymmaste krönikan på ämnet sjukdomsbloggar här.
Ta gärna del av Jennys tankar.