På darriga ben.

Uppe för första gången sedan i tisdags eftermiddag. Benen bär mig knappt, skakig och darrig, oduschad och ofräsch. Skulle försöka spela hjälte och skippa kräktabletterna (som jag fick bölder av) det visade sig vara ett dumt drag. Jag har nu legat nerbäddad med kräkningar i två dagar. Känner mig ledsen och ynklig. Förstår inte riktigt hur jag ska orka fram till augusti.

Ricke blev så glad igår när telefonen ringde och M hade gjort kroppkakor till min lilla familj! Attans att man ska vara för "sjuk" för att smaka men övrigt tre njöt i fulla drag av den goda maten.

Min fina vän Anna tittade förbi med lite uppmuntran! Dessa ska jag smaska i mig så fort smak och ork kommer tillbaka igen. Tack söta du! (Jag vet att du läser här :-)

Har tagit medicinen idag som jag ska så hoppas slippa må mer illa. Ska bädda ner mig igen. Är såååå trött.

Vill bara avsluta med att än en gång tacka alla mina vänner som hejar på mig, utan er hade det varit 1000 gånger jobbigare. Varm kram från mig!