Håret faller.

Idag när jag vaknade så var kudden täckt av hår. Usch det är så psykiskt jobbigt och jag vet inte om jag är redo. F-n f-n f-n!! Och h-vetes j-vla skitsjukdom! Snart går det inte att dölja längre. Kan inte åka bort till affären utan att det lyser cancer om hela mig. ALLA kommer att veta och ALLA kommer att titta. Vilka kommer att undvika en när man möts på stan?
Bara tanken på att Ricke och barnen ska se mig utan hår gör mig spyfärdig. Ricke är som vanligt väldigt stöttande i detta. Han bryr sig inte om vare sig håret eller bröstet, han gillar MIG säger han, med eller utan. Och visst tror jag honom men jag vill ju ändå få lov att känna mig fin för honom. Det dröjer nu. Hösten! Fasen det är det enda jag riktigt längtar efter nu. Nu gråter jag en skvätt igen, jag vill inte JAG VILL INTE!!!!!