I stan med svår ångest.
Idag har jag varit i stan med Lovis (fick ta många Sobril för att ta mig igenom det) och handlat lite nytt till henne. Skor med liten klack, 2 nya BH, spetstrosor (hon e stora damen nu) svarta jeans, tre nya tröjor och så en runda inom Hemmakväll och fyllde på barnens godisförråd.
Mattis fick två t-shirt på Stadium, en luvtröja från Jack och Jones. Till Ricke köpte vi en luvtröja från Jack och Jones och tre par nya fina kalsonger på J&J.
Jag ber för ett mirakel, ska kämpa med näbbar och klor.
Min tid här känns ju inte färdig ännu.
Just nu är jag så otroligt glad för mina ångestdämpande tabletter som håller min näsa över vattenytan fram tills dess jag vet om de kan operera.
Jag har svår dödsångest. Gråter och gråter, hur många tårar har en människa? Allt har gått så fort, mammografi, ultraljud och punktering i onsdags, besked om allvarlig aggressiv cancer i torsdags, operation (förhoppningsvis) i början på nästa vecka. Sen månader med cellgifter. Är inte rädd för att operera bort bröstet eller att tappa håret. De får gärna ta armar och benen med, bara jag får vara kvar här och finnas för mina ungar och Ricke.
Har ännu inte träffat cancerläkarna, bara min läkare på vårdcentralen och han såg ut som "nu ska du dö Cilla"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar