När man är sjuk och hemma så här mycket som jag ändå är mellan allt spring på sjukhuset så blir plötsligt datorn väldigt viktig. Där finns alla vännerna på dagtid :-) Facebook och mailen går varm och det gör att man trots allt känner sig lite delaktig i världen där utanför som man inte riktigt tillhör just nu.
Datorn har också hjälpt mig mycket att hitta människor i samma situation som jag! Och det har betytt sååå mycket i både sorgearbetet och processen med att faktiskt förstå att jag KOMMER att få lov att leva vidare. Andras bloggar som varit hela min värld i perioder! På Ung Cancers sida hittade jag Lois blogg som jag slaviskt läst från första till sista inlägget. Cool tjej som idag är "i mål". En stor inspirationskälla!
Alla dessa fantastiska kvinnor som tagit sig tid att svara på mina ångestfyllda mail, jag är nästan tårögd när jag tänker på det. Undrar om män har samma stöd i liknande situation?

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar